Tulpaner II

How much or how little do you need to see, what is outside of the image and why did you leave it there? How much of a picture is actually filled in by our imagination and our fantasy? What is really in the picture? The motive, the emotions, our subconscious, the whole or what is left out? What is telling the most about us?

How much is, from the beginning, a conscious choise? Do we really choose at all, or is it our spirits that choose for us until we see ourselfs? Or perhaps it is just like most things in life, a mixture of a complex personality or me thinking to much again…

img_2125
 
img_2133
 
img_2058

Hur mycket eller lite behövs för att man ska se, vad finns utanför en bild och varför lämnade du det utanför? Hur mycket fyller våra minnen och vår fantasi i? Vad är den egentliga bilden? Motivet, känslorna, det undermedvetna, helheten eller det som är utanför? Vad säger mest om oss? Hur mycket är från början medvetet? Vad säger egentligen mest om oss?

Hur medvetna är egentligen om dessa val? Väljer vi medvetet alls, eller är det våra själar som väljer åt oss tills vi lär oss se det vårt undermedvetna redan vet? Eller så styrs vi av all den komplexitet som det innebär att vara en människa på flera plan, vår personlighet, eller så är det bara jag som tänker för mycket igen…

 

Advertisements

25 thoughts on “Tulpaner II

  1. Oj, har sett väldigt många tulpaner i bloggar både här och där, vilket inte är så konstigt då de är ett tecken på vårens ankomst, vilken så många väntar på. Har sett friska, krispiga, vissna, slokande och i varierande färger med olika bakgrunder. Men jag har inte sett några så som du visar dem. Det här ger mer än en förnimmelse, vilket ofta syns hos dig, och vad jag tycker om här är att det finns färg men jag saknar skärpa och sting. Annars tycker jag det är riktigt snyggt, att man bara kan ana vad det är vilket ger ett sinnesintryck som leder till att jag själv kan fantisera om vad det är jag ser, eller vill se. Du ställer knepiga frågor och tänker inte alls för mycket. Just nu känns det som jag istället tänker för lite för i stunden har jag inget svar. Nu ser jag att det är Tulpaner Del 2, kanske jag missat del 1.

    Like

    1. Det är så roligt, för på ett vis är vi så otroligt olika i vårt sätt att se på bilder och ändå gillar jag dig och dina bilder väldigt mycket. Undrar också om det kanske är så att man går igenom olika stadier av utveckling i sitt fotograferande för att hitta sitt eget på nåt vis. Jag vet för några år sedan tyckte jag att det var så vansinnigt fult med vatten som är för “mjukt”. Nu när jag upptäckt hur roligt det är att fotografera just mjukt vatten kan jag inte låta bli och det har också gjort att jag tycker mer om det än tidigare. Bara som ett exempel. Jag tänker att roligt och intressant att hitta en “motpol” till sitt egna fotosätt också, att det kanske ger en mer än de som är för lika en själv. Det är möjligt att du missat del I av mina tulpaner, de är i färg med väldigt mörk bakgrund. Bara några blogginlägg tidigare om du är intresserad av att se – https://folcke.wordpress.com/2017/02/09/tulpaner-i/
      Tack återigen för dina kommentarer Anita, alltid lika roligt att höra dina åsikter och funderingar.

      Like

  2. I think, people are different with perceptions, or the ways, thee like to feel challenged by unclear impressions. My family for example is divided into two sections: my husband and younger son like clear views, my firstborn son and I like impressions which open up a broad variety of thoughts.

    Like

    1. I think you are very right about that, and I really like that way of thinking. Thank you very much for your experience and thought, it made it so much more understandable that way. Perceptions are very interesting and a bit like a mysterious puzzle I think. :D

      Liked by 1 person

  3. Väldigt fina tulpanbilder Lena! Visst behövs inte mycket för att våra associationer ska kicka igång, och detta är ju mycket mer spännande än många “vanliga” tulpanbilder, helt klart. Den första bilden tycker jag är mest intressant på detta sätt, hur blicken lägger samman de två brottstyckena till en helhet, trots att de finns i helt olika delar av bildytan. Ett exempel i fotoböcker brukar annars vara cirkelformen, som inte heller behöver vara helt med i bilden, vår hjärna drar slutsatser ändå… Riktigt fina bilder! :)

    Like

    1. Vår hjärna är en spännande filur, hur den lyckas tolka brottstycken till helheter. Det där med cirklar hade jag inte koll på då jag inte läst några fotoböcker (ännu). Ansikten däremot är ju bland det första vi lär oss leta efter liksom horisontlinjen för att kunna fästa blicken och orientera oss. Det är spännande hur lite information som krävs för att göra en korrekt tolkning.
      Tack snälla Gustav för din kommentar, och kul att du gillade mina tulpaner. Det är ju inte alltid de där “perfekta” bilderna som tilltalar ens sinnen mest.

      Like

  4. Så fina tulpanabstrakter, Lena! Jag tänker att man inte alltid behöver hitta svaret på vad det är bara det känns bra eller på nåt sätt berör en vid betraktandet. För mig kan färger och former vara en upplevelse i sig i en tavla eller ett foto. Ändå är mina egna foton oftast väldigt avbildande. Men ja, hjärnan fyller i, har jag läst när jag har varit orolig för min syn och läst på om grön starr. Då förlorar man en del av synfältet men det tar tid innan man upptäcker det för att hjärnan fyller i det som fattas. Av bilderna i inlägget fastnar jag för mellanbilden där det drar iväg i vänsterkanten, det gröna stråket ger fart och liv i bilden. En vacker triptyk!

    Like

    1. Nu har jag lärt mig ett nytt ord, triptyk. Det var obekant för mig så det tackar jag för. Jag håller med dig om att färg och form kan vara en upplevelse i sig, det behöver som sagt inte alltid vara avbildande för att tilltala. Obehagligt det där med starr, men visste inte att man tappar en del av synfältet då. Jag hoppas att det inte var så för dig. Tack så mycket för din kommentar, vi tänker lite lika även här.

      Like

      1. Jag har fortfarande inte fått någon klar diagnos, går med täta mellanrum hos en ögonläkare men det är nervpåfrestande med bara misstanken. Nåt fel är det, synen är mycket fluktuerande och jag är rädd för att jag ska tvingas ge up fotograferandet .

        Like

        1. Aj då, det låter oroväckande. Jag har själv problem med ögonen när jag fotograferar och är lite orolig, men mer för att ena ögat “låser sig” i ett läge och tar flera timmar innan jag kan fokusera med det efter att jag kommit hem. Hoppas verkligen att det inte är starr, det vore ju mycket sorgligt om du skulle behöva ge upp fotograferandet.

          Like

          1. Vad mycket konstigheter det finns. Har du kollat upp detta med låsningen? Det var nästan klart med diagnosen, men läkaren backade senast och ville avvakta. Det finns ju grå starr och grön starr och den gröna är den allvarliga typen, den man misstänker. Jag sjönk som en sten när misstanken kom, men vad kan man göra. Jag lyssnar ju redan på ljudböcker…

            Like

  5. Som ensambilder funkar inte dessa tre bilder så bra för mig, men som triptyk är de underbara. De berättar en liten fin historia om… ja jag tänker av nån anledning på kärlek på lunchrestaurang … Knasigt kanske men så är det. En väldigt varm kärlekshistoria med lyckligt slut.
    Kram till dig Lena,
    fina bilder!

    Like

Something on your mind?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s