Skaffa inte barn, de kan ju födas med autism!!!

Ibland är det så mycket känslor och saker jag vill säga att jag inte hittar rätt vare sig i ord eller med bilder.

isformationer

Livet i stort & smått – Att få finnas till

broken

Ska man verkligen behöva tänka att det hade varit bättre om ens barn aldrig blivit fött?

Livet i stort & smått – Fungerande verksamhet och gnagande oro

“Ibland ångrar jag att vi kämpade så för att få barn. Hade vi vetat vad vi skulle utsätta henne för hade det nog varit bättre om hon hade sluppit födas. Men än så länge är hon lycklig.”

hearts

Nina, du vet att jag tänker på er!

[OBS! Rubriken är inte menad att tolkas bokstavlig, utan utifrån det samhällsekonomiska perspektiv som ofta råder.]

 

Advertisements

23 thoughts on “Skaffa inte barn, de kan ju födas med autism!!!

  1. Att uttrycka sina inre känslor med ord eller bilder är inte det lättaste, speciellt om man vill att de som läser eller tittar ska förstå. Tror att det är ett alldeles utmärkt sätt att iallafall försöka få ut de känslor och tankar man går och bär på istället för att stänga det inom sig och låta det så vara. Om sen andra fattar vad det egentligen är man vill säga eller tolkar det på olika sätt kan ge både positiva och negativa reaktioner tillbaka. Tror att det man minst önskar är att ingen ska reagera alls.
    Rubriken, dina rader, länkar liksom bilder tycker jag förmedlar en hel del. Det är inte lätt att vara mamma till ett autistiskt barn, det finns många tankar som vi inte “får” tänka. Vi är så duktiga på att sätta upp gränser när det gäller vad som är rätt och vad som är fel men vem är det egentligen som bestämmer det. Att som du dessutom behöva kämpa så för dina rättigheter som mamma till ett barn som inte är som andra barn och ständigt möta motgång, där känns det så tydligt att det är något som inte stämmer, som känns orättvisst mot dig liksom mot ditt barn. Är inte alls insatt i den samhällsekonomiska delen eller vilka rättigheter man har men helt klart har du inte fått vad du har rätt till. Så tolkar jag det hela och det kan vara hur tokigt som helst men kände så starkt att jag inte kunde låta bli att skriva. Kram Lena

    Like

    1. Jag håller absolut med dig, att känslor behöver luftas oavsett hur man kan eller vill göra det. Ord eller bilder går bra både och även om det som sagt kan vara oerhört svårt att beskriva och klä dem så att man lyckas förmedla det man vill och känner. Sen är det såklart så att man aldrig kan begära att andra ska förstå hur man menar och att det alltid finns olika sätt att tolka både text och ord beroende på vem mottagaren är. Och visst är det väl just utebliven reaktion som är det man är mest rädd för.
      De där gränserna och vad som är ok och inte, vad som räknas som normalt och inte, fördomar och rädsla för missförstånd är en stor begränsande faktor många gånger. Det där att alla ska få vara sig själva är ju oftast bara skitprat, det gäller bara så länge man håller sig till sociala konventioner. Utöver det blir ofta människor rädda, misstänksamma och tyr sig till fördomar och gömmer sig bakom sin egna trygga dörr.
      Jag kan förstå det, för det är inte lätt alla gånger att gå emot strömmen och att försöka ändra på sig.
      Nu gällde detta inlägg inte mig personligen utan min vän och deras kamp som de fört i så många år, men det gäller egentligen så många andra också i liknande situation. Och det är mycket som inte stämmer i vårt samhälle när det gäller personer med autism, allt ifrån bemötande, förståelse, lagar, rättigheter och kränkningar. Fördomar och oförståelse, brist på empati och förmågan att lyssna. Och det gäller allt ifrån grannar, familjer, vården och specialister.
      När allt kommer till kritan är det alltid sparivern som bestämmer, oavsett hur många fina ord och lagar som finns.
      Tack för dina ord Anita.

      Liked by 1 person

      1. Du sa: Ibland är det så mycket känslor och saker jag vill säga att jag inte hittar rätt vare sig i ord eller med bilder.
         När jag sa: Jag tror att alla har det med känslor……

        Liked by 1 person

  2. Vilken härlig bild med hjärtan! Är det löv? I första bilden ser jag en sur/ledsen person i den andra något som är “Broken”. Du lyckas fint med att förmedla känslor i bilderna.

    Like

    1. Nej bilden med hjärtana är tagen med en pappbit med ett utklippt hjärta i mitten som sitter på linsen och så har jag fotat en massa smålampor med oskärpa. Tack så mycket Anne.

      Liked by 1 person

  3. Vet precis vad det handlar om. Min granne har en son med ADHD och lätt autism. Hon kämpar med näbbar och klor för sin son och det är fruktansvärt vad jag får höra ibland. Då ska vi inte prata om alla besserwisser som inte har en aning om vad det innebär.
    Det är alltid svårt att hitta de rätta orden till känslor. Har försökt förklara skillnaden mellan sorg och saknad utan att lyckas riktigt. Igår hittade jag orden i en bok jag läser. En författare som kunde det och jag är så glad.

    Like

    1. Ja då vet du ju vad jag beskriver här och även att det inte behövs några överdrifter när familjerna beskriver sin vardag, snarare tvärtom.
      De där som kan allt är bland den värsta sort jag vet.
      Och nej det är inte alltid lätt att förklara i ord, sorg och saknad är svårt då det väl egentligen inte finns någon klar gräns. Det är ju känslor som är lika varandra och går i varandra och kommer ju ofta som par om du förstår hur jag menar.
      Får man fråga om det var boken om kråkan (vad den nu hette) av en engelsman som debuterat (vad han nu hette, minne??) i en bok om en familj i sorg som får hjälp av en kråka?

      Like

      1. Vet du vad, jag skriver ett inlägg om det senare i dag. Det är ju det jag brottas med, sorg och saknad. Har försökt förklara skillnaden för folk och nu fick jag det serverad på ett silverfat. Nej, det var inte den boken.

        Liked by 1 person

  4. Du lyckas med dina bilder och ord i det här inlägget att förmedla känslor av sorg, kaos, depression, ilska, förtvivlan… över något som inte går att reparera hur man än skulle vilja. Eller något som är trasigt i samhället, en brist på inlevelse och empati. En kamp där man stångar sig blodig för att klara vardagen. Med dina ljushjärtan visar du medkänsla och förståelse, vill sprida värme och inge hopp trots allt. Mycket fina bilder, mycket starkt inlägg, Lena.

    Like

  5. Jag har en vän vars ena barn har autism, hon får verkligen kämpa för att hennes barn ska få den hjälp han behöver! Samhället är verkligen inte rättvist, mycket beror på om man har turen att möta människor med kunskap och bli bemött på ett bra sätt. Min vän har hittat stöd och hjälp inom Attention.

    Like

    1. Ja du, så är det ju för de flesta. Och att få stöd eller hjälp är precis som du säger, rena lotteriet. Så många familjer som går på knäna pga det. Sorgligt och förödande.

      Liked by 1 person

Something on your mind?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s