Oväntat möte (331/366) – Lite personligt!

Photo Challenge 366/2016 in Swedish

221. Oväntat möte | Unexpected meeting

221. Oväntat möte
221. Oväntat möte

 

Till utmaningssidan, klicka på bilden nedanför.

2016_365_1

Till min temalista

The text below is only in Swedish, I shall try to translate it into English for my foreign readers in a new post in a short time. 

Här sitter jag fullständigt uppäten på alla kroppsdelar som inte var klädda i tätt åtsittande material igår och funderar. Ända sen jag var liten har jag tecknat, målat och varit fascinerad av bilder på ett eller annat sätt. Jag fick en kamera första gången när jag var 6 år av mamma och pappa. Jag tyckte att det var väldigt roligt och jag har kvar de bilder jag tog då i ett album.

Av nån anledning (minns inte varför) så blev det inget långvarigt förhållande, kanske gick kameran sönder eller så blev det helt enkelt lite för dyrt. Istället återgick jag till att rita och måla, vilket jag gör än idag i perioder.

Hur det nu var så inträffade det en rad händelser som gjorde att jag letade en ny hobby för sådär fem, sex år sedan, en hobby som skulle gå att ta med sig överallt och i alla situationer och som skulle gå att utföra samtidigt som jag och sonen hittade på saker, vare sig det var ute eller inne. Det var faktiskt en ren slump (om det nu inte var ett undermedvetet val) som gjorde att det blev fotografering.

Det var en perfekt hobby för den situation jag befann mig i, dels för att den gick gesvint att ta med sig överallt och för att den inte var kostsam när kameran väl var inköpt och dels för att den gjorde att jag kom ut och distraherade tankarna. En slags rekreation eller meditation som jag så väl behövde, jag hade sprungit med huvudet före rätt in i kakelväggen pga yttre omständigheter som jag inte rådde över.

Jag har aldrig brytt mig om att läsa vare sig handböcker, tekniska tidskrifter om fotografi eller om andra kända eller okända fotografer. Inte pga ointresse utan för att det i första hand var ett sätt att koppla bort omvärlden och hitta energi och glädje, inte för att få ännu ett stressmoment där jag skulle sätta nya krav på mig själv. Och jag föll pladask för fotograferandet, idag går jag inte ens ut till soprummet utan kameran med mig.

Idag har jag trots allt lärt mig lite grann, men har fortfarande inte återfått förmågan att läsa, jag som kunde plöja flera romare och/eller faktaböcker i veckan förut har inte klarat av att läsa en bok på fem år. Jag saknar verkligen den förmågan, men det är bara att gilla läget och se tiden an. Vem vet, endera dagen kanske jag klarar av det igen.

För att återgå till det oväntade mötet så blev jag alldeles lyrisk över att springa på dessa underbara Linnéor i skogen, jag har nämligen aldrig sett dem i verkligheten tidigare och de har inte växt här på platsen jag hittade dem igår. Ingen annan plats där jag brukar ströva omkring heller bland mina fotoställen, så ni kan ju bara tänka er så lycklig jag blev.

När jag kom hem vågade jag inte ladda upp bilderna och titta på dem pga rädslan över att jag inte skulle fått med mig en enda bra bild hem, knotten var ju så pass aggressiva att det nästan inte gick att sitta still. Imorse tog jag dock mod till mig och laddade upp bilderna och jo, visst var många bilder suddiga tack vara knotten, men en och annan är helt ok. Och som tur är kan jag ju åka tillbaka och ta nya bilder, iklädd lite mer knottovänligt och med lite myggmedel.

Nu sitter jag här och funderar väldigt mycket på vad jag vill med mitt fotograferande och hur jag ska gå vidare och lära mig mer på ett sätt som min utmattade hjärna klarar av, för på nåt vis känns det som om jag vill lite mer. Jag inser att var jag än går, vad jag än gör så scannar jag min omgivning efter intressanta bilder och om jag hade möjlighet skulle jag antagligen ränna ute med kameran 24/7.

Tack för att du orkade läsa ända hit och välkommen åter!

~ Lena

 

Back to start

Advertisements

31 thoughts on “Oväntat möte (331/366) – Lite personligt!

  1. Jag vill bara säga :👩‍❤️‍💋‍👩 bästa duktiga fina syster min, all styrka önskar jag dej👯

    Like

  2. Fotoböcker är ju tack och lov inte som romaner. De har olika kapitel om specifika saker. Det är ditt stora intresse och då är det kanske möjligt att fokusera lite längre på det du läser. Bara lite i taget varje gång. Tycker absolut att du ska försöka. Ge dig en chans!
    Finns dessutom massor med sidor ute på nätet.
    Du har bara 35 bilder kvar till målet, helt otroligt! Väldigt fin bild på dina Linnéor!

    Like

    1. Tack så jättemycket Kristallina. Problemet i sig är inte själva läsandet utan att jag faktiskt inte minns det jag läser. Det spelar ingen roll hur många ggr jag läser det heller och jag blandar ihop sakerna jag läser till ett enda samnelsurium. Men tack för din fina omtanke.

      Liked by 1 person

  3. Lena du har nog hittat det som jag tror är den bästa som avkopplingen och som inte kräver nåt i gengäld, jag njuter av att gå ut i naturen med kameran, ibland blir det nästan inga bilder alls utan bara en fin naturupplevelse, Linnean är en jättefin liten blomma som du ha fått fångat så fint. Är väldigt imponerad över att du ha kommit så långt på utmaningen att du snart rent av är klar! Önskar dej en fortsatt skön helg!

    Like

    1. Tusen tack Ica för din kommentar och visst är naturen absolut bästa avkopplingen oavsett årstid. Linnean är underbar och jag är så lycklig att få se den (även om jag snart klöst sönder både armar och ben pga dessa knottbett ;) ).
      Ha en fin söndag du med! :)

      Like

  4. Ett sånt där gyllene ögonblick, som jag kallar dem. En stor glädje över att jag hittar något i mitt tycke fantastiskt som jag blir hänförd över och kan fota. Som din lilla Linnéa som jag inte heller har fäst på bild än. Så roligt och så fint foto på den späda blomman!

    Vad gäller läsandet så känner jag igen mig. Samma ska hände mig för ca nio år sedan då jag blev sjukskriven. Jag kunde inte längre koncentrera mig på att läsa, jag som har läst och slukat böcker och texter sedan jag var fem år. En stor sorg, en förlust. För några år sedan började jag till slut att lyssna på ljudböcker och åter öppnade världen sig, jag njuter i fulla drag. Så jag undrar: kanske finns den där typen av böcker som ljudböcker? Där kan man bestämma själv hur många gånger man backar och lyssnar om. Min hjärna tar inte heller in vad som helst även om det känns att vissa bitar har läkt. Jag känner igen känslan av att vilja gå vidare med fotandet, men man får göra det på ett sätt som inte stressar en, som du ju skriver. Kanske att ta in info om en speciell bit och sen testa den under en period? Jag har funderat på en fotokurs, men då måste jag deklarera att min hjärna bara blandar ihop saker… Kanske bäst med trial and error trots allt?

    Like

    1. Känner igen vartenda ord du skriver, ljudböcker har jag faktiskt inte kommit mig för att testa (fråga inte varför). Där måste jag nog ta mig i kragen och testa och höra efter om de finns nåt i fotoväg. Själv skulle jag vilja testa en fotokurs men jag har ingen som helst möjlighet att komma iväg på det. Har ju ingen barnvakt att tillgå. Och vem vet, det blir kanske bara en fotosoppa av det hela ;)
      Det får bli en fortsatt trial and error så länge. Tack snälla för din kommentar och att du delar med dig, det uppskattar jag mycket!

      Like

      1. Ljudböcker var ett stort motstånd för mig, men när jag väl prövat så var jag fast. Ge det en chans. Jag har ett abonnemang och får ladda ner hur många böcker jag vill för en liten summa per månad. Skulle inte kunna sova utan dessa ljudböcker. De finns ju via bibliotek också.

        Liked by 1 person

        1. Är det inte svårt om man inte gillar rösten som läst in boken? Jag är ganska känslig för tonen i olika röster nämligen. Kanske låter konstigt, men jag kan te x inte lyssna på vissa artister pga det hur bra musiken än är. Men jo, jag ska ta och kolla upp detta när hösten och lugnet återkommer. Vi har en tuff sommar framför oss.

          Like

          1. Ja, det kan vara svårt, men då byter jag bara bok. Nu har jag kollat min bokklubb -och inte hittat en enda om fotografering! Ska skriva till dem. Förstår att det är tufft när du ensam har ansvaret.

            Liked by 1 person

  5. Vackert foto på söt liten blomma. Knotten har jag sluppit på mina turer tack och lov, men en del myggbett har det blivit. För mig är kameraturerna också ett sätt att koppla av och bort och en chans till återhämtning.

    Like

    1. Tack så mycket Maria, jag har aldrig sett så mycket knott i hela mitt liv och bara just där. Inte en enda knott på resten av skogspromenaden… märkligt! Skönt när man hittar sätt att återhämta sig från vardagen. Tack för din kommentar :)

      Like

  6. Vackert foto och så fin text! Då jag fotar glömmer jag ibland både tid och rum, en perfekt hobby som ger så mycket glädje och tillfredsställelse! Har du kollat på Moderskeppet?, de har många bra fotokurser att lyssna på.

    Like

  7. Fantastiskt vacker bild på en oerhört vacker blomma. SOM jag känner igen mig i dina ord… Jag vet innerst inne att jag också borde stanna upp och tänka till. Kroppen skriker och larmar…. och jag är korkad MEN nu kommer jag att vara ledig/sjukskriven en tid och har förhoppningen om att det kommer bli en liten sväng åt rätt håll… och jag har ändå börjat ändra lite i min vardag som förhoppningsvis ska leda mig åt rätt håll. Var rädd om dig Lena.

    Like

    1. Ja visst är de magiska dessa små små rosa klockorna. Tänk att vi har så svårt att lyssna på våra kroppar och att ta hand om oss själva trots alla tydliga signaler. Vi skulle ju antagligen bokstavligen släpa iväg personen om det vore en god vän eller anhörig. Det-händer-ju-inte-mig-syndromet är starkt. Tyvärr! Men bra ändå att du börjat sålla lite i livet. Ta hand om dig du med och tack så mycket för din personliga och fina kommentar!
      P.S. Glöm ALDRIG myggmedel ;-) D.S.

      Like

  8. Vacker bild blev ännu finare med din text till!
    Så länge jag själv orkar är det svårt att sätta in sig i situationen att energin är helt tömd. Så härligt ändå att fotograferandet funkar för dig, dina bilder är både vackra, kluriga och roliga. Härligt också att du känner att du skulle vilja utvecklas ännu mer. Även om det inte behövs är det härligt att få känna känslan av -Jag vill!
    Håller tummarna för att du ska kunna få tillbaka läsningen genom att lyssna på böcker. Tag kontakt med biblioteket så bör du kunna få tillgång till en app som heter Legimus. (Det kan hända att du behöver ha med läkarintyg på att du har problem med läsning) Appen fixar så att texter blir uppläst i dator, telefon eller på plattan. Inläsningstjänst har läst in de flesta skrivna böckerna, finns inte titeln inläst kan man ta kontakt med dem så läser de in den titel man önskar.

    Önskar dig styrka och kraft och en god tur på tillfrisknadsvägen!
    Jag älskar också den älskvärda, ljuvligt doftande Linnean. Brukar växa på vår stugtomt, håller tummarna att den gör det även i år! <3

    Like

    1. Tack så mycket :) Den där appen låter ju jättebra, den har jag inte hört talas om så det tipset tackar jag extra mycket för. Att få läkarintyg på det är inget problem om det behövs.
      Tusan tack för din fina kommentar, den värmer gott. Och dessa Linneor…så härligt att ha dem på tomten. Ha en fin dag.

      Liked by 1 person

Something on your mind?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s